Landsting frias från arbetsmiljöbrott – ansågs inte bedriva näringsverksamhet

Publicerat: 11 december, 2014

I slutet av november meddelade Göteborgs tingsrätt dom i ett arbetsmiljömål rörande talan om företagsbot mot Västra Götalands Läns Landsting. Målet rör en trafikolycka där en ambulans körde av vägen till följd av att ambulansföraren somnade bakom ratten efter att ha arbetat i drygt 22 timmar. Domstolen inleder med att konstatera att en förutsättning för åläggande av företagsbot är att brott begåtts av näringsidkare i utövning av näringsverksamhet. Domstolen har således i första hand att bedöma om Västra Götalands Läns Landsting bedriver näringsverksamhet. Domstolen anför vidare att verksamhet som är myndighetsutövning i regel inte omfattas av begreppet och att en bedömning istället ska göras avseende verksamhetens ekonomisk art. För att göra denna bedömning ska hänsyn tas till verksamhetens finansiering, om verksamheten är obligatorisk eller fakultativ samt om den bedrivs i konkurrens med enskilda näringsidkare. Tingsrätten hänvisar vidare i sin bedömning till ett antal tidigare mål i vilka det prövats om offentligt bedriven verksamhet kan anses utgöra näringsverksamhet. I ett av målen (MÖD 2001:22) var frågan huruvida verksamhet som bedrevs vid ett sjukhus var att anse som näringsverksamhet. Domstolen kom fram till att så inte var fallet bl. a. eftersom verksamheten var obligatorisk, sjukvård erbjöds mot en patientavgift som inte var bestämd utifrån kommersiella överväganden samt att verksamheten inte kunde anses bedrivas i konkurrens med andra. I ett annat mål (Hovrättens över Skåne och Blekinge dom, B 65-10) prövade domstolen om en kommunal fritidsverksamhet utgjorde näringsverksamhet. Verksamheten finansierades dels genom avgifter men till största del på annat sätt och eftersom kommuners rätt att bedriva fritidsverksamhet inte är exklusiv och det finns konkurrerande verksamhet som bedrivs i privat regi, ansåg hovrätten att verksamheten innefattade ekonomiska komponenter och att verksamheten utgjorde näringsverksamhet.

Mot bakgrund av bl. a. de bedömningar som av domstolarna gjorts i nyss nämnda fall gör domstolen i det aktuella målet bedömningen att den verksamhet som bedrivs av Västra Götalands Läns Landsting inte utgör näringsverksamhet med hänsyn till att verksamheten är obligatorisk, att verksamheten nästan uteslutande finansieras med skatter samt att verksamheten inte kan anses bedrivas i konkurrens med andra. Avslutningsvis betonas även att begreppet näringsverksamhet inte bör ges en extensiv tillämpning. Talan om att Västra Götalands Läns Landsting skall betala företagsbot ogillas således av tingsrätten. Den aktuella domen har fått kritik av Arbetsmiljöverket. Myndigheten är kritisk till att domstolen inte prövat skuldfrågan och menar att ingen arbetsgivare, såväl offentlig som privat, ska kunna åsidosätta sina skyldigheter enligt arbetsmiljölagen.

Har du frågor om arbetsmiljörätt? Kontakta Foyens mark- och miljöavdelning.

Liknande artiklar

Solceller
Mark och miljö2024.04.16

MÖD säger nej till solcellsanläggningen i Svedberga och ställer hårda krav på alternativredovisning

Mark- och miljööverdomstolen (”MÖD”) stoppar European Energy Sveriges planerade solcellsanläggning i Svedberga. Detta står klart efter att MÖD den 3 april 2024 fastställde Länsstyrelsen i Skåne läns beslut om att förbjuda solcellsanläggningen i Helsingborgs kommun i mål nr M 13461-22. Solcellsanläggningen hade kunnat bli den största solcellsparken i Sverige med en årlig produktion om 175 GWh och därmed bidra med mycket förnybar energi i ett elområde med stort behov av mer el. Eftersom solcellsparken planerades att anläggas på jordbruksmark aktualiserades regeln i 3 kap. 4 § miljöbalken (1998:808) som i slutändan satte, åtminstone tillfälligt, stopp för projektet. Advokat Pia Pehrson och biträdande jurist Elin Holzhausen kommenterar här MÖD:s färska avgörande och även tre andra beslut från MÖD om solcellsanläggningar.

Personer som arbetar på en entreprenad
Entreprenad2024.04.09

AB 04: Allmänna bestämmelser – en genomgång

AB 04 är ett standardavtal framtaget av branschorganisationen Byggandets Kontrakts- kommitté (BKK) med syfte att tillämpas vid kommersiella byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader.

xterior of a school building and schoolyard in Stockholm, Sweden.
Mark och miljö2024.04.05

Vad behöver utredas vid detaljplaneärenden och hur ska det göras? Ny praxis ger vägledning.

När en kommun tar fram en detaljplan ställer plan- och bygglagen (”PBL”) krav på vilket underlag som måste finnas. Omfattningen av underlaget beror på om planen riskerar att medföra betydande miljöpåverkan (”BMP”), vilket i så fall kräver en miljökonsekvensbeskrivning (”MKB”). Att ta fram en MKB är ett omfattande arbete och kraven på innehållet är idag höga. Om kommunen gör felaktiga bedömningar gällande BMP och MKB-underlagets omfattning kan det få allvarliga följder. Beslut att anta detaljplanen kan upphävas och hela planärendet måste då tas om från början, med förlust av tid och resurser som konsekvens. Därför är det av yttersta vikt att hantera dessa frågor korrekt.

Fler nyheter