En grundläggande princip i svensk rätt är att samma sak inte kan prövas två gånger. Med sak menas den fråga som är föremål för tvist, till exempel om ett arbete ska anses utgöra ett kontraktsarbete eller ÄTA-arbete.
Principen, som återfinns i rättegångsbalken, ställer ofta frågan om vad som ska anses utgöra samma sak på sin spets. I det nu aktuella målet hade HD att pröva huruvida betalningsskyldighet och invändning om prisavdrag pga. fel i utfört arbete skulle anses vara just samma sak.
I målet hade två privatpersoner anlitat en entreprenör för arbete på deras fastighet. Entreprenören hade erhållit betalning på löpande räkning och beställarna hade betalat totalt 2,5 miljoner kronor för utförda arbeten. Efter att entreprenaden var färdigställd väckte entreprenören talan mot beställarna och framställde krav på ytterligare en miljon kronor för utfört arbete. Beställarna invände att priset var oskäligt. Beställarna hävdade även att de hade rätt till prisavdrag för fel i entreprenaden. Såväl tingsrätten som hovrätten gick på beställarnas linje och slog fast att entreprenören inte kunde visa att skäligt pris översteg de 2,5 miljoner kronor som beställarna redan erlagt.
Efter att den första domen vunnit laga kraft stämde beställarna entreprenören och krävde ca 250 000 kronor såsom prisavdrag för avhjälpande av fel i entreprenaden.
Frågan HD hade att pröva var huruvida det var möjligt att pröva en fråga om prisavdrag i en ny tvist eller om denna fråga fick anses vara avgjord genom den första domen.
HD anförde att frågan om betalningsskyldighet är odelbar. Det går inte att pröva olika delar av frågan om betalningsskyldighet i olika tvister. Det spelar då ingen roll om käromålet i den första tvisten ogillats. Invändningar mot betalningsskyldighet såsom krav på prisavdrag eller avhjälpandekostnader upp till det avtalade priset, återbetalning, skadestånd o.s.v. är att anse som olika delar av en betalningsskyldighet, då de innebär alternativa och ekonomiskt likvärdiga rättsföljder. Eftersom beställarnas invändning mot betalningsskyldigheter i den första tvisten bland andra grundats på påstående om fel kunde dessa inte tas upp igen. De är därav att anse som samma sak och därför måste prövas inom ramen för samma tvist.
HD framhöll att det nu konstaterade inte tar sikte på situationen då en ny tvist grundar sig på omständigheter som inträffat efter den första domen. Inte heller frågor som rör till exempel ersättning för följdskador anses utgöra samma sak eftersom denna rättsföljd inte är ett alternativ till exempelvis prisavdrag, utan kan inträda vid sidan av ett prisavdrag. En beställare kan dels ha rätt till prisavdrag för fel, dels rätt till ersättning för följdskador på grund av felet. Rätten att göra gällande motfordringar som överstiger det avtalade priset går inte heller förlorad eftersom en sådan motfordran inte anses utgöra samma sak. Detta gäller naturligtvis under förutsättning att motfordran inte prövats i den första tvisten.
Avgörandet kan i denna del framstå som hårt eftersom beställarna gick miste om möjligheten att göra gällande sin rätt till ersättning för avhjälpandekostnader. Det är dock viktigt att hålla i minnet, likt HD framhävde, att beställarna hade möjlighet att göra gällande sin rätt till ersättning inom ramen för ett så kallat genkäromål i den första tvisten, varvid de hade kunnat få sin rätt prövad.
Sammanfattningsvis kan konstateras att det gäller att smida medan järnet är varmt. Oavsett om det är en beställare som, likt ovan, vill göra gällande en rätt till ersättning för felavhjälpande eller prisavdrag på annan grund, eller om det är en entreprenör som vill göra gällande en rätt till ytterligare betalning, så anses dessa frågor utgöra samma sak – frågan om betalningsskyldighet. Det gäller därför att båda parter noga överväger vilka eventuella frågor rörande betalningsskyldighet de vill få prövade och därefter gör gällande dessa frågor inom ramen för samma tvist. Risken är annars att en part förlorar rätten att göra gällande sitt anspråk och tvingas stå för kostnader som rätteligen skulle burits av motparten. Detta alltså oavsett hur utgången av den första prövningen blev.
[1] Högsta domstolens beslut, mål nr Ö 2576-20, meddelad den 8 juni 2021.
