Bakgrund
För att bygga eller använda en elektrisk starkströmsledning krävs enligt huvudregeln tillstånd enligt ellagen (1997:857), så kallad nätkoncession. Vissa elledningar är undantagna från kravet på nätkoncession och får byggas utan tillstånd, så kallade icke-koncessionspliktiga nät (”IKN”). De nät som undantas återfinns i IKN-förordningen – Förordning (2007:215) om undantag från kravet på nätkoncession enligt ellagen (1997:857), vilken utgör en uttömmande lista över vilka elledningar och elnät som inte kräver nätkoncession. Undantagen gäller så kallade ”interna nät”, det vill säga en eller flera starkströmsledningar som innehavaren använder för överföring av el för egen räkning. Det är dock möjligt att i strikta undantagsfall överföra el för annans räkning. För att vara undantaget kravet på nätkoncession krävs att det interna nätet är begränsat till vissa områden eller avser vissa typer av interna nät. Exempel på vissa områden är industriområden, flygplatser och byggarbetsplatser och exempel på vissa typer av interna nät är telekommunikationssystem och lågspänningsnät för produktion och lagring av el.
Genomförda förändringar
De förändringar som regeringen presenterade den 17 december 2024 innebär en utökning av icke-koncessionspliktiga elledningar, bland annat i det undantag som regleras i 22 a § IKN-förordningen. Bakgrunden till ändringen är Energimarknadsinspektionens (”Ei”) rapport om slutna distributionssystem och interna nät (R2022:12). I rapporten påtalar Ei ett par brister och otydligheter med den nuvarande lydelsen av 22 a § IKN-förordningen, en bestämmelse som reglerar under vilka förutsättningar ett internt nät inom ett avgränsat område undantas från kravet på nätkoncession.
En av förändringarna är att så kallade ”energilagringsanläggningar” numera omfattas av 22 a § IKN-förordningen. Begreppet energilagringsanläggningar har sedan 1 juli 2022 införts i 1 kap. 4 § ellagen och definieras som ”en sådan anläggning i elsystemet som används för att i systemet skjuta upp den slutliga användningen av el till en senare tidpunkt än produktionstillfället eller för omvandling av elenergi till en form av energi som kan lagras, lagringen av den energin och den följande återomvandlingen av energin till el eller någon annan energibärare”.
Ei konstaterar i sin rapport att en ändring av bestämmelsen som gjordes den 1 januari 2022 oavsiktligt har inneburit att produktionsnät med så kallad ö-drift (vilket innebär att ett begränsat område drivs som en ”ö” med egen elproduktion, utan koppling till det övriga elnätet) utesluts vid en strikt tolkning av undantaget. Enligt Ei är ö-nät ovanliga i dagsläget, men att ett större behov kan uppstå inom de närmaste åren. Det kan till exempel handla om en vindkrafts- eller solcellspark som matar en förbrukningsanläggning (till exempel vid en industri) eller en anläggning för omvandling av elen till vätgas som sedan transporteras med rörledning eller tankbil. Ei poängterar även att vätgasens betydelse inom energisektorn lär öka under de kommande åren.
I rapporten framhåller Ei vidare att anslutningsledningar från enskilda anläggningar för produktion eller lagring av el bör vara icke-koncessionspliktiga och undantagna enligt 22 a § IKN-förordningen. Enligt tidigare lydelse av bestämmelsen undantas endast ledningsnät mellan eller från flera anläggningar för produktion. Enligt Ei saknas anledning att göra skillnad mellan en och flera anläggningar och det har visat sig praktiskt svårt att avgöra om det är fråga om en eller flera anläggningar. Det gäller både produktionsanläggningar som sol- och vattenkraft, och lager som exempelvis batterier. Även mark- och miljödomstolen vid Nacka Tingsrätt, med hänvisning till förarbetena till bestämmelsen, har resonerat kring att det inte kan uteslutas att varje turbin i ett vattenkraftverk skulle kunna ses som en enskild anläggning för produktion av el på sätt som avses i 22 a § IKN-förordningen (se Mark- och miljödomstolen vid Nacka Tingsrätts dom den 2 juli 2020 i mål nr M 1216-20 och prop. 2009/10:51 s. 16-17).
De nya reglerna trädde i kraft den 14 januari 2025 och den nya lydelsen av bestämmelsen i 22 a § IKN-förordningen är följande (se ändringar/tillägg i kursiverad text):
Ett internt nät får byggas och användas utan nätkoncession, om det
- inom ett avgränsat område dras
- mellan flera anläggningar för produktion av el som har en gemensam anslutning till elnätet,
- mellan flera energilagringsanläggningar som har en gemensam anslutning till elnätet,
- mellan en eller flera anläggningar för produktion av el och en eller flera energilagringsanläggningar, förutsatt att de har en gemensam anslutning till elnätet,
- från en eller flera anläggningar för produktion av el till en gemensam anslutning till elnätet, förutsatt att anslutningsledningen är kort,
- från en eller flera energilagringsanläggningar till en gemensam anslutning till elnätet, förutsatt att anslutningsledningen är kort, eller
- från en eller flera anläggningar för produktion av el till en energilagringsanläggning, förutsatt att ledningen mellan anläggningarna är kort, eller
- används för överföring av lokalkraft mellan närliggande produktions-, energilagrings- och överföringsanläggningar.
Ett område som omfattas av ett tillstånd enligt miljöbalken för en verksamhet som avses i 21 kap. 13–15 §§ miljöprövningsförordningen (2013:251) ska anses vara ett sådant avgränsat område som avses i första stycket 1 a eller 1 d.
Förutom ändringar i 22 a § har bestämmelser i 22 b, 23 och 24 §§ IKN-förordningen fått nya lydelser. I 22 b § inkluderas nu även fartyg i undantaget, vilket innebär att ett internt nät med syfte att tillgodose elbehovet hos fartyg numera är icke-koncessionspliktigt. Ändringen i 23 § innebär en ökad möjlighet till överföring för annans räkning. Innan krävdes att det interna nätet i sin helhet ursprungligen använts för överföring av el uteslutande för egen räkning inom områdena för fritidsverksamheter, industrianläggningar, flygplatser och jordbruksverksamheter. Begreppet ”ursprungligen” är nu borttaget, i enlighet med vad Ei föreslog i sin rapport (R2022:12), och för att undantas från kravet på nätkoncession vid överföring för annans räkning krävs nu att det föreligger beaktansvärda skäl för nämnda områden, likt för resterande områden uppräknade i 24 § IKN-förordning.
Kort analys
Den nya lydelsen i 22 a § IKN-förordningen innebär att fler nät omfattas av undantaget från kravet på nätkoncession. Ändringarna innebär bland annat att det införs nya undantag avseende interna nät för energilagringsanläggningar och för anslutningsledningar från enstaka anläggningar.
Majoriteten av de brister och otydligheter som Ei påtalade i sin rapport (R2022:12) har beaktats i och med den ändrade lydelsen, vilket är positivt. Regeringen har dock inte fört in Ei:s förslag om att lägga till ”…en anläggning för förbrukning av el eller en anläggning för omvandling av el till en annan energibärare” i undantaget i 22 a § IKN-förordningen. Nätet mellan en vindkrafts- eller solcellspark och en batteri- eller vätgasanläggning (som inte har en gemensam anslutning till elnätet eller där ledningen mellan anläggningarna är kort) är följaktligen fortsatt koncessionspliktigt enligt ellagen. Detta är mycket bekymmersamt, eftersom vätgasens betydelse inom energisektorn lär öka under de kommande åren. Vi på Foyen hade gärna sett en förenkling av detta för att främja vätgasutvecklingen.
Sammantaget är dock ändringarna ett steg i rätt riktning för omställningen till förnybara energikällor. Ändringarna förenklar processen för aktörer inom såväl vind- och solenergi som batterilagring. Även verksamhetsutövare som vill satsa på egen energiförsörjning gynnas av ändringarna, men regelverket hade kunnat förenklas ytterligare om regeringen hade justerat lydelsen av IKN-förordningen mer i likhet med EI:s förslag.
Vi på Foyen följer den kommande tillämpningen av bestämmelserna med stort intresse.
Pia Pehrson, Advokat/Partner
Lisa Hammarlund, Biträdande jurist