Regeringens förslag grundas på missförstånd och okunskap

Publicerat:25 september, 2017
Regeringens förslag för renare vatten hotar såväl samhällsnyttig vattenkraft som VA-anläggningar, gruvor, vindkraft, industrier och bostadsbyggande. Formuleringarna bygger dessutom, som vi ser det, på missförstånd och okunskap om det miljörättsliga systemet.

Det PM som Miljö- och energidepartementet tagit fram för att genomföra de vattenkraftsrelaterade delarna av Energiöverenskommelsen grundas på missförstånd och ren okunskap om det miljörättsliga systemet. En del av de lagändringar som föreslås träda ikraft 1 mars 2018 riskerar att lamslå domstolar och prövningsmyndigheter.

Förslagen syftar till att förtydliga det svenska genomförandet av EU:s ramdirektiv för vatten avseende skyldigheten att säkerställa att rätt vattenstatus nås. Men genom att inte utnyttja de möjligheter till undantag och tolkning som EU-rättslig regleringen och praxis möjliggör kommer såväl samhällsnyttig vattenkraft, VA-anläggningar, gruvor, vindkraft, industrier och bostadsbyggande att hindras.

PM:et innehåller förslag om att alla verksamheter med koppling till produktion av vattenkraftsel ska förses med ”moderna miljövillkor” genom omprövning på verksamhetsutövarens bekostnad. Produktion får bedrivas utan att ha moderna miljövillkor till dess det är dags för prövning enligt den nationella plan som ska utarbetas.

Det finns uppenbara brister i regeringens förslag. Syftet med förslaget, att förtydliga genomförandet av EU:s ramdirektiv för vatten och att få till en bättre vattenkvalitet, kan till stor del nås genom nuvarande lagstiftning, om Sverige nyttjar de möjligheter till undantag som både ramdirektivet och den omtalade Weserdomen medger.

Att det finns möjligheter till undantag från direktivets försämringsförbud klargörs i Schwarze Sulm-domen som meddelades av EU-domstolen efter Weser-domen. Enligt domen finns möjlighet för undantag för ett relativt litet vattenkraftverk som likväl anses som ett allmänintresse av större vikt såväl på nationell som på EU-nivå. Detta verkar departementet helt bortse ifrån.

Regeringens förslag om att det räcker med risk för att en (1) kvalitetsfaktor kan komma att försämras för att inte tillåta verksamheten är inte korrekt. Weserdomen ska istället läsas så att först när en sänkning av en kvalitetsfaktor äventyrar målet med direktivet finns förbud mot verksamheten, såvida undantag inte är tillämpliga. Annars skulle nära nog alla ansökningar om vattenverksamhet få avslag oavsett om de gäller VA-verk, bostadsprojekt, eller gruvor.

Ytterligare ett misstag i förslaget är att det inte närmare anger skillnaden i processen mellan vattenverksamhet och miljöfarlig verksamhet när det gäller skadereglering och ersättning. Att på nytt pröva hela verksamheten är direkt olämpligt. Detta då skadereglering redan skett för ursprunglig verksamhet t.ex. genom erosionsskydd, nya bryggor, brunnar, fiskvägar, samt då betydande belopp betalats som skadekompensation. Prövningarna blir mycket omfattande. Såväl domstolsväsendet som ett antal myndigheter kommer att bli överbelastade.

Den nationella planen för att säkerställa att omprövningarna får en nationell helhetssyn ska tas fram av Havs- och vattenmyndigheten, Energimyndigheten och Svenska kraftnät i samverkan med andra myndigheter. Planen är en prioritetsordning. Den ska ange vilka verksamheter som bör prövas i ett sammanhang och när prövningen senast bör ha påbörjats. Detta tror man ska leda till att ett och samma vatten kan prövas samordnat och processekonomiskt. Det är oklart varför inte verksamhetsutövarna får vara delta i att ta fram den nationella planen.

Utformningen av den nationella planen är helt avgörande ur juridiskt perspektiv. Det är inte förenligt med grunderna i ett rättssamhälle att inskränkningar i den enskildes rätt genomförs godtyckligt. Bedömningar av verksamhetens påverkan får inte göras beroende på vilken plats verksamheten/egendomen finns, egenskaper hos innehavaren o.s.v. Man får inte exklusivt peka ut vissa specifika anläggningar som ”fredade” utan detta måste ske utifrån generella, rättvisa och förutsägbara kriterier. När kriterierna fastställs kan sedan planen värdera olika anläggningars vikt för miljö och kraftsystemet. Det är dock avgörande att den individuella prövningen sker i domstol, som även måste kunna pröva vattenförekomstens klassning då denna ligger till grund för vilka åtgärder en verksamhetsutövare kan tvingas utföra.

Det är positivt att Sverige tar ett steg framåt för att förtydliga implementeringen av ramvattendirektivet. Det nu presenterade förslaget bygger dock delvis på missförstånd och måste av rättssäkerhetsskäl omarbetas. Ett antal samhällsnyttiga projekt hotas, utan att det på något sätt för miljövärdena framåt.

_____________________

Pia Pehrson, advokat och delägare på avdelningen för mark och miljörätt på Foyen Advokatfirma
pia.pehrson@foyen.se

Mikael Westin, advokat och delägare på avdelningen för mark och miljörätt på Foyen Advokatfirma
mikael.westin@foyen.se

 

Artikeln är även publicerad i Dagens Samhälle Debatt, 25 september 2017.