Nytt förslag för tydligare system och ökad effektivitet vid miljötillsyn

Publicerat:13 oktober, 2017
Det svenska systemet för miljötillsyn och sanktioner har varit föremål för flertalet olika regleringar och korrigeringar i syfte att öka effektiviteten. Trots detta förekommer en stor variation i kvaliteten samt omfattningen av arbetet vid tillsynsmyndigheter runt om i landet. I det nya betänkandet SOU 2017:63 Miljötillsyn och sanktioner presenteras därför krafttag i ett försök att optimera resurserna i systemet. Lagändringarna föreslås träda ikraft 1 juli 2018.

En effektiv tillsyn är en grundförutsättning för att uppfylla miljöbalkens tanke om ett sammanhållet regelsystem på miljöområdet. Kraven från EU ger medlemsstaterna fria tyglar att själva upprätta en fungerande tillsynsorganisation. Trots att Sverige genom rättsregler uppfyller kraven är det visat att de i praktiken sällan efterlevs. Utredningen pekar därför på behovet av en tydligare samlad statlig styrning, åtgärder för ökad samverkan samt en mer progressiv dialog med näringslivet som nycklar för att kvalitetssäkra det etablerade systemet.

Utredningen framhåller att den nuvarande organisationsstrukturen i grunden är bra. De förändringsåtgärder som förslås bör därför skapas utifrån denna och någon ny myndighet, likt den som tidigare Miljömyndighetsutredningen (SOU 2015:43) förslog, skulle enbart riskera att skapa dröjsmål i handläggningen och en rättsosäkerhet i systemet under en lång tid framöver. Dagens decentralisering av tillsynen kan istället vara till fördel, eftersom projektens lokala förankring och variationer tenderar att belysas på ett effektivare sätt. Kommuners fortsatta ansvarsroll för miljötillsynen lämnas däremot inte orörd. En möjlighet för Länsstyrelsen att ingripa med föreläggande mot kommun som inte uppfyller de skyldigheter som följer av uppdraget bör enligt utredningen införas.

En legaldefinition av begreppet tillsyn presenteras i syfte att förtydliga skillnaden mellan den operativa tillsynen och tillsynsvägledningen. Definitionen krävs för att fördela ansvar och befogenheter redan på en rättslig nivå och tillsynen ska enligt lagförslaget aldrig handla om mer än regelefterlevnad. Gränsen mellan politik och förvaltning blir därmed också tydligare. Ett snävare tillsynsbegrepp skulle enligt utredningen ha positiva verkningar för den enskilde verksamhetsutövaren, en tydligare förklaring kring tillsynens innebörd skulle öka förutsägbarheten för åtgärder och därmed också konkurrenskraften.

För att stärka den enskildes rätt enligt Europakonventionen bör rätten att vara passiv vid egenkontroll och uppgiftsskyldighet förtydligas. Ett klart vitesförbud skulle dock kunna leda till ineffektivitet i miljö- och hälsoskydd. Istället bör en informationsskyldighet om rätten för en verksamhetsutövare att vara passiv införas i miljötillsynsförordningen som ett led i att förtydliga denna rättighet.

Det nuvarande Tillsyns – och föreskriftsrådet föreslås läggas ned. Rådets aktiviteter och seminarier har enligt utredningen varit uppskattade men omfattande kritik har även riktats mot rådets verksamhet och bedöms av utredningen inte vara tillräckligt effektivt. Tillsynsvägledningen framhålls som ett instrument för samverkan och Naturvårdsverket förslås få uppdraget att ta fram nationella mål för tillsynen och en nationell miljötillsynsstrategi. På så sätt fastställs Naturvårdsverkets övergripande roll som samordnande miljömyndighet. Tidigare har den statliga styrningen varit kortsiktig och komplex. Genom att belysa dessa åtgärder hoppas utredningen på ett mer sammanhållet samarbete.

Som ett led i en mer enhetlig tillsyn framhålls att kraven på samverkan även måste framgå i miljöbalken. Aktörer i dagens tillsynssystem tenderar att värdera begreppet samverkan olika och förhållandet mellan samarbete och samordning är diffust. Att myndigheter utför målinriktade handlingar på organisationsnivå ökar möjligheten att använda samverkan som ett medel att nå ett gemensamt syfte. Genom att förtydliga innebörden hoppas utredningen att myndigheterna på ett enklare sätt kan effektivisera genomförandet av förenade åtgärder.

På straffrättens område finns ett syfte att enbart kriminalisera de gärningar som är straffvärda som ett led att öka förtroendet för regelverket som sådant. Utredningen har emellertid enbart som uppgift att undersöka redaktionella ändringar och frågan om sanktionsväxling på kemikalielagstiftningens område. Eftersom en helt ny utredning avseende miljöstraffrätten förslås är det emellertid att förvänta mer omfattande korrigerar på det materiella planet i framtiden.  En intressant aspekt som dock framkommer i den aktuella utredningen är förslaget på en specifik forumregel vilket innebär att enbart tingsrätter som är mark – och miljödomstolar ska vara behöriga att pröva miljöbrottsfrågor. En nyhet som i stor omfattning skulle öka kompetensen i dessa mål, men också riskera en alltför lång väntan för den enskilde innan avkunnad dom.

Åtgärderna i utredningen får slutligen anses vara efterlängtade ur ett övergripande myndighetsperspektiv. För den operativa miljöinspektionen och för den enskilde verksamhetsutövaren lär det dock dröja innan verkningarna av regelförändringarna är synliga i den praktiska tillämpningen. Samtidigt måste risken av alltför stora och snabba förändringsinsatser som kan inverka på rättssäkerheten beaktas.

Har Du frågor om miljötillsyn? Kontakta:

Pia Pehrson, advokat och delägare
pia.pehrson@foyen.se

Rebecka Flick, biträdande jurist
rebecka.flick@foyen.se