Nya regler i miljöbalken – vad innebär de?

Publicerat:14 juni, 2017

Genom proposition 2016/17:200 överlämnad den 1 juni 2017 har regeringen nu utarbetat lagförslag om ändringar av miljöbedömningar. De föreslagna ändringarna innebär bland annat ett nytt 6 kapitel i miljöbalken. Ändringarna görs för att tillgodose de krav som följer av Sveriges EU-rättsliga- och internationella åtaganden i enlighet med främst Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/52/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiv 2011/92/EU om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (kallat ändringsdirektivet) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan (kallat SMB-direktivet). Ändringarna görs även för att effektivisera miljöbalkens bestämmelser om miljöbedömningar för såväl planer och program som verksamheter och åtgärder. Därigenom är ambitionen att öka den samlade miljöskyddseffekten och samtidigt minska tidsåtgången och den administrativa bördan vid miljöprövningar.

I propositionen föreslås att samrådsförfarandet utökas att gälla prövning av gruvor, inte bara när dessa tillståndsprövas enligt miljöbalken utan redan när gruvan prövas enligt minerallagstiftningen för att eventuellt få en bearbetningskoncession av Bergsstaten. Detta i syfte att dels förbättra förutsättningarna för den intresseavvägning som ska göras, dels underlätta för allmänheten att tillvarata sitt intresse av insyn och delaktighet och dels minska risken för senare krav på kompletteringar och för överklaganden.

Huvuddelen av propositionen utgörs av ett nytt 6 kapitel i miljöbalken. Ändringarna innebär att en miljökonsekvensbeskrivning, MKB, endast krävs för verksamheten som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Obligatorisk miljöbedömning föreslås av vissa vägar och järnvägar. Om verksamheter och åtgärder inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan ska i stället en ”liten” miljökonsekvensbeskrivning tas fram. En liten miljökonsekvensbeskrivning kan aldrig bli aktuell i samband med ärenden om bearbetningskoncession och därmed krävs inte heller en undersökning i frågan om verksamheten kan antas medföra en betydande miljöpåverkan eller inte.

Ändringarna syftar till att tydliggöra den skillnad i kravnivå som finns i nuvarande regelverk. Den bärande tanken är att en praktisk miljöbedömning ska krävas i den utsträckning det är miljömässigt motiverat, d.v.s. för verksamheter och åtgärder som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Kraven på innehållet i en miljökonsekvensbeskrivning tydliggörs.

När det gäller tidsfrister innebär de föreslagna ändringarna att prövningsmyndigheterna ska kungöra miljökonsekvensbeskrivningar på en lämplig webbplats. Allmänheten ska därefter få skälig tid om minst 30 dagar att yttra sig över miljökonsekvensbeskrivningen.

Plan- och bygglagen ändras så att de krav som ställs i planprocessen när det gäller samråd beträffande översiktsplaner och detaljplaner även uppfyller kraven på samråd inom ramen för undersökning enligt miljöbalken. Om kommunen bedömer att en strategisk miljöbedömning inte krävs ska kommunen redovisa skälen för den bedömningen i översiktsplanen eller i detaljplan. Genom detta förfarande säkerställs att miljöbedömning, när sådan krävs, blir en förutsättning för att planen ska kunna antas. En fördel med en sådan lösning är att det inte behöver uppstå parallella processer.

Regler om gränsöverskridande samråd om detaljplaner förs ut ur plan- och bygglagen. Kravet i miljöbalken på gränsöverskridande samråd genomförs via den ansvariga myndigheten som regeringen bestämmer, för närvarande Naturvårdsverket. Detsamma gäller i fråga om information till annat land i fråga om antagandet av en plan. Enligt plan- och bygglagen är det kommunen som genomför samrådet. Kommunen ska i fråga om statliga myndigheter samråda med länsstyrelsen. En lämplig ordning är därför att länsstyrelsen underrättar den ansvariga myndigheten som regeringen bestämmer för att det gränsöverskridande samrådet ska kunna genomföras. En sådan ordning bör regleras på förordningsnivå och bedöms fullt ut uppfylla de krav som följer av EU-rätten. Mot den bakgrunden anses det lämpligt att ta bort det nuvarande kravet på att samråd enligt plan-och bygglagen ska genomföras så att det uppfyller kraven på det gränsöverskridande samrådet enligt miljöbalken. Detsamma gäller i fråga om kravet som innebär att kommunen vid en gränsöverskridande miljöpåverkan ska skicka ett meddelande till ett annat land om att en detaljplan har antagits.

Avseende allmänhetens deltagande när en renhållningsordning ändras anger propositionen att ändringar i en renhållningsordning endast behöver ställas ut för granskning om ändringen innebär en ändring i den del av renhållningsordningen som avser en avfallsplan.

Ändringsdirektivet trädde i kraft den 15 maj 2014. Sista dag för ikraftträdande för de författningar som är nödvändiga för att följa ändringsdirektivet är den 16 maj 2017. Enligt propositionen ska de föreslagna ändringarna träda i kraft den 1 januari 2018. Detta innebär således att Sverige inte uppfyller de krav som ställs enligt Sveriges EU-medlemskap och att Sverige riskerar att dömas till böter av EU-domstolen igen.

Har du frågor om miljökonsekvensbeskrivningar eller de föreslagna ändringarna i miljöbalken?

Kontakta:

Pia Pehrson, advokat och delägare vid Foyen Advokatfirma
pia.pehrson@foyen.se

Beatrice Matsson, biträdande jurist vid Foyen Advokatfirma
beatrice.matsson@foyen.se