Lathet förtar rätt till ersättning – trots 100 % rätt i sak

Publicerat:20 december, 2016
”Kunden har alltid rätt” är ett uttryck som de flesta av oss vuxit upp med. Inom juridiken har detta tagit sig uttryck genom en skyddande konsumentlagstiftning som inte alltid uppskattas av den företagare som står på motsidan. Vi är också vana vid att jurister och domstolar slänger sig med begreppet ”skäligt”, oavsett om det gäller antalet nedlagda timmar av en entreprenör, tid för en part att reklamera eller ombudskostnaderna i ett mål. Kombinationen konsument och skälighet brukar inte sällan sluta med att företagaren muttrande lämnar rättssalen och känner sig orättvist behandlad. Den 20 oktober 2016 meddelade dock Hovrätten för Västra Sverige en dom som i och för sig är juridisk hållbar, men som också visar att juridik och det som vid en första anblick verkar vara sunt förnuft inte alltid är samma sak och att man som konsument inte alltid kan gömma sig bakom en allmän slöja av okunnighet.

Domen behandlar ett fall där en privatperson köpt en braskamin av ett företag. Flera tvistefrågor har uppstått som en följd av detta, bl.a. om priset för kaminen varit skäligt och om företaget upplyst konsumenten om att byte till en annan typ av kamin skulle bli avsevärt mycket dyrare. Den fråga denna artikel ska behandla är dock huruvida konsumenten haft rätt till prisavdrag och hur stort detta i sådant fall skulle bli.

Att ha rätt är inte samma sak som att rätt

Konsumenten gjorde i tingsrätten gällande ett tiotal fel, varav tingsrätten gick på konsumentens linje i vissa fall och emot denne vad gällde vissa fel. I hovrätten valde konsumenten att endast ta upp fyra fel. Hovrätten gick här på konsumentens linje i samtliga fall och konstaterade att fel förelegat i samtliga fyra fall och att detta berättigade konsumenten till prisavdrag.

Nästa steg var att bestämma storleken på detta prisavdrag. Konsumenten hade i första hand begärt prisavdrag med 25 547 kr och i andra hand med 3 922 kr, men inte gjort någon uppdelning av dessa belopp på de olika felen utan istället överlåtit till domstolen att bestämma prisavdragen till skäligt belopp.

Enligt 35 kap. 5 § rättegångsbalken får dock domstolen uppskatta ett prisavdrag till skäligt belopp endast om det är förenat med stora olägenheter eller kostnader för den som begär prisavdrag att föra full bevisning angående detta.

Hovrätten konstaterar i sina domskäl att fel föreligger på samtliga punkter, att rätt till prisavdrag föreligger och att konsumenten avgett såväl ett första- som andrahandsyrkande och även överlåtit till domstolen att uppskatta skäligt belopp för respektive fel, men då ingen summa uppgetts specifikt för respektive fel och detta hade varit möjligt att uppge utan större olägenheter eller kostnader för konsumenten så ska inget prisavdrag utgå överhuvudtaget! Trots att det rör sig om ett konsumentmål där konsumenten fått 100 % rätt i sak!

Processrätten starkare än konsumentperspektivet

Detta domslut står såsom nämnts i ingressen inte i strid med gällande lagstiftning, men är ett bra exempel på ett sådant fall som för en icke-jurist kan te sig både orättvist, omoraliskt och överdrivet byråkratiskt. Domslutet visar också att denna upplevda orättvishet ibland också kan slå mot konsumenten, vilket oftast inte är fallet när en tvist föreligger mellan företag och privatperson.

Ur ett icke-juridiskt perspektiv kan det också ses som anmärkningsvärt att domstolen – för det fall privatpersonen skulle ha angett belopp på prisavdragen, men dessa inte godtagits av domstolen – skulle ha uppskattat ett skäligt belopp och utdömt detta, men då privatpersonen inte angett något belopp alls för respektive fel blir han helt utan ersättning. Det är alltså bättre att lämna in ett dåligt förslag än inget förslag alls. Lathet straffar sig, men inte okunnighet.

Sammanfattningsvis kan alltså sägas att när det gäller de processuella reglerna i svensk rätt så vinner dessa över det som kan uppfattas som sunt förnuft, även om det är en konsument som blir lidande. För att vinna framgång i domstol krävs att bevisning förs angående det man vill uppnå och detta är ett faktum som inte kan kringgås, oavsett hur bra läge man i övrigt har i målet.

Avslutningsvis ska dock sägas att det i skrivande stund inte är säkert att sista ordet är sagt i denna tvist. Domen har överklagats till Högsta domstolen som ännu inte har beslutat om prövningstillstånd ska meddelas eller ej. Fortsättning följer alltså eventuellt.

_____________________

Annika Björk, biträdande jurist på Foyen Advokatfirma

Artikeln har publicerats i Husbyggaren nr 6, 2016.